Standard
för Schipperke ©
Schipperke Ringen
Ursprungsland/hemland:
Belgien
Användningsområde:
Liten vakt- och sällskapshund
FCI-Klassifikation:
Grupp 1, sektion
1
Bakgrund/ändamål:
Schipperke betyder "liten vallhund" på flamländsk
dialekt. Den gemensamme förfadern till schipperke och belgisk vallhund
var antagligen "Leuvenaar", en tämligen liten och i huvudsak
svart vallhund. Schipperkes ursprung sträcker sig ända till
1600-talet. Under slutet av 1600-talet var schipperke favoritras hos gemene
man och hos skomakarna i Saint-Gery-kvarteren i Bryssel, vilka organiserade
tävlingar för att visa upp utmejslade kopparhalsband som de
prydde sina hundar med. Hundarnas svansar har kuperats helt och hållet,
ett mode sedan 1400-talet tror man. Rasen var känd som jägare
av gnagare och andra skadedjur. Schipperke ställdes ut för första
gången 1882 i staden Spa. Den kom på modet igen tack vare
drottning Marie-Henriette av Belgien (vid sekelskiftet 1900).
Den första standarden
upprättades 1888 av rasklubben, grundad samma år och den äldsta
i Belgien. Under årens lopp har man försökt att göra
typen mer enhetlig. Förr fanns det olika varianter i Antwerpen, Leuven
och Bryssel.
Helhetsintryck: Schipperke är sunt byggd och en vallhund i litet
format, men med mycket stadig konstruktion. Huvudet skall vara kilformat
med tämligen bred hjässa och ett relativt kort nosparti. Kroppen
skall vara välbalanserad, kort, tämligen bred och kompakt, men
extremiterna skall ha fin benstomme. Pälsen är mycket karakteristisk.
Den skall vara riklig och rak med krage, man, krås och byxor, vilket
gör rasens silhuett unik. Könsprägeln skall vara tydlig.
Rasens sundhet såväl som dess egenskaper och vallhundstemperament,
allt i litet format, förklarar rasens popularitet långt utanför
Belgien.
Viktiga måttförhållanden: - Schipperke skall vara lika
hög vid manken som den är lång, dvs kvadratisk.
- Bröstkorgen skall vara väl nedsänkt, i nivå med
armbågarna.
- Nospartiet skall vara tydligt kortare än halva huvudets längd.
Uppförande/karaktär: Schipperke är en utmärkt liten
vakthund, "ett pålitligt tjuvlarm" som sjuder av vitalitet
och är reserverad mot främlingar. Den är alert, rask, outtröttlig,
oförtrutet intresserad av vad som händer runt omkring den och
den tar sin uppgift att vakta på allvar. Den är alltid nyfiken
och uppmärksammar med gällt skall och rest ragg alla förändringar
i sin omgivning. Den jagar gnagare och andra skadedjur.
Huvud: Huvudet skall vara kilformat, men inte alltför långt
och tillräckligt brett för att harmoniera med kroppen. Ögonbryns-
och okbågar skall vara måttligt framträdande. Övergången
mellan skalle och nosparti skall vara synlig men får inte vara för
markerad.
Skallparti
Pannan skall vara tämligen bred och smalna av mot ögonen. Sedd
i profil skall pannan vara lätt rundad. Skallpartiets och nospartiets
övre linjer skall vara parallella.
Stop Stopet skall vara markerat men utan överdrift.
Nostryffel/Läppar Nostryffeln skall vara liten och alltid svart.
Nosparti Nospartiet skall vara väl utmejslat och avsmalnande men
inte för långt. Det får inte verka tvärt avhugget.
Nospartiet skall utgöra ca 40% av huvudets hela längd. Nosryggen
skall vara rak.
Läppar Läpparna skall vara svarta och väl åtliggande.
Käkar/Tänder Tänderna skall vara friska och väl placerade
i ett fulltaligt saxbett. Tångbett tolereras. Avsaknad av en eller
två P1:or eller av en P2 tolereras. M3 beaktas inte.
Kinder Kinderna skall vara torra och harmoniskt övergå i nospartiets
sidor.
Ögon Ögonen skall vara mörkbruna, små och mandelformade
med iakttagande, skarp och okynnig blick. De ska varken vara insjunkna
eller utstående. Ögonkanterna skall vara svarta.
Öron Öronen skall vara ansatta högt, men inte placerade
för nära varandra. De skall vara upprättstående,
mycket små, spetsiga och så liksidigt trekantiga som möjligt.
De skall vara styva och ytterst rörliga.
Hals: Halsen skall vara kraftig och mycket muskulös och te sig mycket
mer kraftig än den är på grund av den omfångsrika
kragpälsen. Halsen skall vara medellång, väl ansatt, välburen
och högre buren när hunden är uppmärksam. Nacken skall
vara lätt välvd.
Kropp:
Kroppen skall vara kort och bred, dvs kompakt, men inte för omfångsrik
eller tung. Hunden skall helst vara kvadratisk, dvs ungefär lika
lång från skulderled till sittbensknöl som hög vid
manken.
Överlinje Överlinjen - rygg och länd - skall vara rak och
stram. Den sluttar ofta något från manke till kors.
Manke Manken skall vara väl markerad. Den längre pälsen
i nacken gör att hunden verkar högre fram än bak.
Rygg Ryggen skall vara kort, rak och stark.
Ländparti Ländpartiet skall vara kort, brett och kraftigt.
Kors Korset skall vara kort, brett och horisontellt. Dess bakre del, där
korset möter sittbensknölarna, skall vara harmoniskt rundad
likt bakdelen hos ett marsvin.
Bröstkorg Bröstkorgen skall vara väl nedsänkt, i nivå
med armbågarna. Den skall vara bred framifrån sett och bakom
skuldrorna, alltså ha väl välvda revben. Bröstbensknappen
skall vara väl markerad i profil.
Underlinje Bröstkorgen skall nå till armbågarna och harmoniskt
och svagt stiga mot buken som skall vara måttligt uppdragen, varken
djup eller tvärt uppdragen.
Svans Svansen kuperas kort i hemlandet. Svansansättningen får
inte störa korsets linje som ska smälta in i en harmonisk rundning
med baksidan av låren likt bakdelen hos ett marsvin.
Den okuperade svansen
skall vara lång, kraftig vid roten och avsmalna mot spetsen som
skall nå åtninstone till hasleden. I vila ska svansen helst
bäras hängande med spetsen lätt böjd bakåt i
nivå med hasen. När hunden är i rörelse får
svansen höjas i linje med överlinjen, helst inte högre.
Ringlad svans tolereras men är inte önskvärd.
SVANSKUPERING ÄR
FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Extremiter: Extremiterna skall ha fin benstomme och stå väl
in under kroppen.
Framställ:
Frambenen skall vara normal ställda och fullständigt parallella
framifrån sett. Frambenets längd (från mark till armbåge)
skall ungefär motsvara halva mankhöjden.
Skulderblad Skuldrorna skall vara långa, väl tillbakalagda
och ha normal vinkling.
Överarm Överarmarna skall vara långa och tillräckligt
snedställda.
Arbåge Armbågarna skall vara fasta och varken vara lösa
eller knipta.
Underarm Underarmarna skall vara raka och sedda framifrån tämligen
brett ställda.
Handlov Handlovarna skall vara fasta och inte markerade.
Mellanhand Mellanhänderna skall vara tämligen korta. Framifrån
sett skall de vara i linje med underarmarna. Från sidan sett skall
de vara endast obetydligt vinklade.
Framtassar Framtassarna skall vara små, runda och väl slutna
(s k kattassar) med välvda tår och korta, kraftiga och alltid
svarta klor.
Bakställ:
Bakbenen skall vara ställda under kroppen och vara fullständigt
parallella bakifrån sett.
Lår Låren skall vara långa, muskulösa och te sig
ännu bredare än de är på grund av den tjocka pälsen
som bildar s k byxor.
Knäled Knälederna skall befinna sig ungefär rakt under
höfterna och vara normalt vinklade.
Underben Underbenen skall vara ungefär lika långa som låren.
Has Hasorna skall vara normalt vinklade.
Mellanfot Mellanfötterna skall vara tämligen korta. I hemlandets
standard anges att sporrar inte är önskvärda.
Baktassar Baktassarna skall vara som framtassarna eller aningen längre.
Rörelser: Rörelserna skall i trav ha måttlig räckvidd,
vara smidiga och stadiga och ha gott påskjut bak. Ryggen skall förbli
horisontell och benen skall röra sig parallellt. Frambenens och bakbenens
rörelser skall vara koordinerade och armbågarna får inte
vara lösa. När hunden ökar hastigheten närmar sig
benen varandra.
Hud: Huden skall vara stram över hela kroppen.
Päls:
Pälsstruktur Pälsen skall vara riklig, tät, rak och tillräckligt
hård med relativt fast struktur, dvs torr och hård att ta
i.Täckhåren och den mjuka täta underullen utgör ett
utmärkt skydd.
Pälsen skall vara mycket kort på öronen och kort på
huvudet, framsidan av benen, hasorna och mellanfötterna. Den skall
vara måttligt lång på kroppen och åtliggande.
Pälsen på svansen skall vara lika lång som den på
kroppen.
Pälsen skall vara mycket längre och utstående runt halsen,
där den formar en stor, mycket typisk krage ("collerette"),
särskilt uttalad hos hanhundar. Kragen skall börja vid öronens
ytterkanter och sträcka sig ner mellan frambenen och avslutas gradvis
under bröstkorgen (krås,"jabot").
Även på nacken skall det finnas lång päls ("crinière"),
som sträcker sig ända till manken och t o m över skuldrorna.
Pälsen skall även vara lång och riklig på lårens
baksidor där den formar s k byxor ("culotte"). Pälsens
växtriktning gör att hårtopparna döljer anus.
Färg Enfärgat svart. Underullen behöver inte vara helt
svart, utan kan även vara mörkgrå förutsatt att den
är fullständigt dold av täckhåren.
Storlek/vikt: Vikt 3-9 kg. Idealvikt 4-7kg. Under 3 kg eller över
9 kg är inte önskvärt.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas
i förhållande till graden av avvikelse.
Helhet:
- Grov, tunn; låg- eller högställd; lång, rektangulär.
Huvud:
- För långt eller för kort
- Skall- och noslinjer som inte är parallella
- Rävlikt
- För framträdande ögonbryns- eller okbågar.
Skallparti:
- För smalt
- Rundad eller kullrig panna.
Nosparti:
- För långt, snipigt; grovt, har tvär profil
- Konvex nosrygg
Bett:
- Incisiverna inte ansatta i linje
- Avsaknad av en incisiv, tre P1:or eller två P2:or är allvarliga
fel.
Ögon:
- Stora, runda eller framträdande, ljusa (hasselnötsbruna accepteras).
Bröstkorg:
- Smal, platt, tunnformad
- Inte tillräckligt djup.
Kors:
- Långt, sluttande, överbyggt, inte tillräckligt rundad
i sin bakre del (i övergången mellan kors och baksidan av lår).
Extremiteter:
- För lite eller överdrivet vinklade.
Rörelser:
- Trånga, för kort steg, för lite påskjut, rygg
som inte är fast, höga frambensrörelser eller hoppande
bakbensrörelser.
Päls:
- För kort (släthårig), för lång, tunn, mjuk
eller silkig, vågig, för platt åtliggande eller hängande.
- För liten eller avsaknad av krage, man, krås eller byxor
(ett allvarligt fel hos hanhundar, speciellt om krage saknas)
- Otillräcklig underull.
Färg:
- Skiftningar i grått, brunt eller rött i täckhåren
- Några enstaka vita strån på t ex tårna. Något
grått på t ex nosen på grund av ålder tolereras.
Temperament:
- Apatisk eller skygg.
Diskvalificerande fel:
Temperament:
- Hypernervös, aggressiv eller rädd.
Helhet:
- Avsaknad av rastyp.
Bett:
- Överbett eller underbett även om kontakt finns (omvänt
saxbett);
- Korsbett
- Avsaknad av en hörntand, av en rovtand (P4 i överkäken
eller M1 i underkäken), avsaknad av en molar (M1 eller M2; M3 beaktas
inte), avsaknad av en P4 i underkäken, av en P3; avsaknad av ytterligare
tand eller avsaknad av totalt fyra tänder eller fler (utom de fyra
P1:orna).
Nostryffel, läppar, ögonkanter:
- Avpigmenterade
Öron:
- Hängande eller halvresta.
Päls:
- Lång och mjuk eller silkig - alltså en långhårig
päls.
- Långa fransar på öron, på baksidan av benen osv
- Total avsaknad av underull.
Färg:
- Varje annan färg än svart (med undantag av grå, bruna
eller röda skiftningar). Även mycket små vita fläckar,
inte ens på tårna.
Vikt:
- Mycket utanför de i standarnden angivna måtten.
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv
eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan
påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt
utvecklade och normalt belägna i pungen.
|