Det vill till en bestämd och konsekvent uppfostran för att ”den lille svarte djävulen”
skall utvecklas till den drömhund som den kan bli i rätta händer. Schipperken är alltså
både tuff och oöm och för den som vill ha en stor hund i litet format kan schipperken
vara ett bra val.

För övrigt är rasen sund och lättskött. Pälsen kräver endast ett minimum av vård.
Dess struktur gör att den aldrig blir tovig och att ingenting fastnar i den. En
schipperke ser alltid ren ut, även efter en lång skogspromenad.
Skogspromenader är en form av motion som schipperken trivs med, den älskar att
ströva i regn eller solsken, vinter som sommar och den tar sig fram praktiskt taget
överallt där husse/matte själv kan ta sig fram. Detta gör den till en idealisk kamrat att
ha med sig. Den ställer också mer än gärna upp på bil- och båtfärder. Dessemellan
förvandlas den till en liten kramgod knähund.

En del schipperkeägare har dessutom upptäckt att deras hundar mycket väl kan delta
i andra tävlingsformer än utställningar. Schipperken tävlar med framgång i lydnads-och
bruksprov samt agility.

Historia
Schipperken härstammar från Belgien och Flandern. Om dess ursprung finns det
många åsikter och berättelser och en del har lett till missförstånd som fått spridning i
många länder. Belgiska kynologer hävdar att schipperken härstammar från en
gammal vallhundsras ”leuvenaar”, som funnits i provinsen Brabant. Dessa svarta
vargliknande vallhundar fanns i många olika storlekar. De ägdes vanligtvis av enkelt
folk, som använde dem till sysslor som passade deras storlek. De största var
vallhundar från vilka våra moderna belgiska vallhundar härstammar. De minsta var
gässvallare, råttfångare och gårdvar. Dessa sistnämnda blev schipperkens anfäder.
Rasen omnämndes på 1400-talet, då munken Wencelas omtalade att
handelsmännen i Bryssel hade svanslösa hundar i husen. Under lång tid var
schipperken den i stort sett enda förekommande hunden hos gemene man i Belgien.
Rasen har också ett förflutet som vakthund och råttfångare på de belgiska och
holländska kanalbåtarna.
År 1888 bildades den första officiella belgiska rasklubben för schipperken och rasens
första egentliga standard fastställdes. 1882 hade den kungliga belgiska
kennelklubben St. Hubert fastställt standarden för de belgiska raserna och
schipperken skrevs in som ”världens minsta vallhund, svart med kuperad svans”.
Schipperken var nu registrerad som en av de belgiska vallhundarna. Namnet
schipperke kommer från det flamländska ordet för fåraherde ”scheper”. Schipperke
betyder helt enkelt ”liten vallhund”.

Exteriörbeskrivning av schipperken:
Schipperken är en liten helsvart, kvadratiskt byggd hund med kraftig och högt buren
hals. Den har relativt små, trekantiga, upprättstående öron och ett rävliknande huvud
med små, mörka, mandelformade ögon. Uttrycket är vaket, skarpt och livligt. Pälsen
är riklig, tät och hård. Före kuperingsförbudet, som trädde i kraft 1 januari 1989,
kuperades svansen några dagar efter födelsen så kort som möjligt. Idag får den vara
kvar och bärs för det mesta rullad i en kringla upp över ryggen. Stubbsvans och
”halvsvans” förekommer också.

© Schipperke Ringen